Den här sidan har korrekturlästs
VII
skarpsinnig granskare och utmärkt prosaist uppträdde han i sina år 1785 utgifna Kritiska anmärkningar vid tåget öfver Belt. Det blef således en naturlig följd, att också Leopold snart skulle erfara verkan af den mäktiga dragningskraft, hvarmed Gustaf III förenade sitt lands yppersta snillen kring sin thron. På Oxenstjernas föranstaltande begaf han sig i Februari 1786 till Stockholm, der han blef Monarken föreställd.[1] Genast af hans första samtal fattade Gustaf III för honom ett lifligt tycke,[2] gaf honom rum på slottet och
- ↑ Konungen ville hafva dramen Helmfeldt förvandlad till Opera, och för detta ändamål föreslogo Oxenstjerna och Armfeldt att låta Leopold komma ifrån Upsala. Oxenstjernas bref härom, hvaruti han tillika skickade Leopold 50 R:dr till respenningar, är dateradt d. 9 Febr. 1786.
- ↑ Vid denna tid talades allmänt om det af
Justitiekansleren Liljestråle utgifna poem: Fideikommiss
till min son, ett arbete, som i anseende till dess
prosaiska innehåll och ovanligt tunga och enformiga
vers var ett nog allmänt ämne för skämt och
glädtiga anmärkningar. Konungens första fråga till
Leopold var: Hvad tycker ni om fideikommisset till min
son Ingemund? Leopold svarade, att detta poem,
oaktadt dess medelmåtta, likväl hade några vackra
ställen. Nå deraf ville jag väl höra något, inföll
konungen. Leopold upprepade då dessa rader:
Att störta någon annan ned, för ingen dödlig buga,
Och akta dig inför din kung, att smickra eller ljuga,
