under tvenne villkor för möjligheten, hvaraf det ena eller andra synes mig böra äga nödvändigt rum.
Antingen måste nemligen mythen, tillika med det fordna folkets litteratur och snillebildning, hafva blifvit hos någon nyare nation, redan från början af dess egen vitterhet, antagna till mönsterskola, och hafva under tidernas lopp införlifvat sig med dess tankeodling, dess poesi och bildningsspråk: detta fall var hittills alla europeiska nationers och vårt eget. Eller om så ej är; om mythen uppvuxit hos ett gammalt vildt folkslag, och skall, efter många seklers glömska, på en gång upplifvas och införas hos en efterverld af helt skiljaktig odling; då och i sådant fall låter ombytet visserligen ej göra sig, utan att det nyare folkets tankedaning, tillika med hela dess vitterhet och bildningsspråk, måste likasom med våld brytas och tvingas till enlighet med den gamla återförda skaldearten. Jag ser ej huru detta skulle kunna hvarken bestridas eller undvikas.
Men huru och genom hvad medel sådant måste ske, har man också tänkt nogsamt derpå? Ty blir det väl på annat sätt möjligt, än först och främst genom ombyte af nästan alla gamla älskade tankebilder i de främmande, som skola införas, och som antingen illa svara deremot, eller i
