mening vore då för ingen nation önskvärd. Den var alltid moder till litteraturens slutliga förderf, och dess foster, riktigt fullgångit, heter barbari. Med ett ord: felet i ett lands vitterhet, är aldrig att vara af ett slag, redan gammalt och öfverallt antagit, utan tvertom att vara af ett, som genom sin natur icke kan blifva någondera.
Efter denna korta afvikning, vändom tillbaka till den götiska mythen. Hvar och en inser utan svårighet, att jag här talar om den, icke sådan den naturligen förenar sig med något verkligen forngötiskt ämne, som kunde väljas af skalden, och till hvilket bruk den må äga under talangens hand sitt goda poetiska värde; utan om dess allmänna införande i stället för den grekiska dikten; om dess bruk såsom ett annat och för oss tjenligare bildspråk, i alla ämnen der man varit van att hittills använda det grekiska. Det är detta som jag ej kan för min del gilla, och hvarom jag går att fortsätta yttrandet af min oförgripliga mening.
Hvar och en myth föddes alltid i ett visst nödvändigt förhållande till det folkslagets begreppsodling och bildningsgrad, hos hvilket den uppkommit; hänförer sig i allting derpå, och kan ej, öfver mellanrymden af många sekler, flyttas till ett helt annat folk, eller helt olika tidehvarf, utan
