utgången ur de mörkare århundraden, då ljuset i vitterheten och konsterna först begynte att tändas å nyo. Tvistigheterna angingo då, till en början, merendels vissa gröfre fel, hvilka mängden ännu ej lärt att urskilja, och som genom något dem åtföljande behag, ehuru ofullkomligt det än varit, likväl gjort sig antagna och älskade. Så var t. ex. den i medeltiden allmänna böjelsen för concetti, ett onekligt fel emot den goda smaken, omöjligt att förena med stilens högre skönhet och tankarnas redbarhet; men hvartill man fördes genom det lilla öfverrumplande behaget af dessa täta motsvarigheter. Så verkade, i den götiska byggningskonsten, vildhetens rå storhet utan tvifvel med ett visst kraftigt behag på det rå sinnet: emellertid var denna byggningsart visserligen barbarisk emot den grekiska. De som skatta Ossian framför Voltaire, befinna sig ännu ungefärligen i samma förhållande. De äldsta sedernas enfald, sammanlagd med det bergstora, det kämpestarka, felar ej att behaga eller förvåna, och de hafva ej orätt att röna ett slags nöje deraf. Hvad de ej sakna, derföre att det ej af dem sökes, det är hela den rikedom af begrepp, hela
