ej tröttnat att begåfva oss med alla herrlighelerna deraf: tyska sexfötter, tyska tiostafviga orim, tysk jargon i filosofien, tyska funderingar om konst, tyska romanskapelser, ordvridningar och taleformer; jag nämner ej det hedrande upplifvandet af gastsagor, trollskrock, gamla pigvisor med annat mera, efter nya tyska genialitetens förebild. Om det finnes någon konseqvens i allt detta, så måste väl nödvändigt antagas, att man är blott en usel härmande stympare, så snart man lemnar någon minsta uppmärksamhet åt de stora fransyska mönstren; men deremot ett verkligt originalsnille och en äkta patriotisk skribent, så snart man på bästa sätt åbäkar sig efter nya tyska maneret.
Man må ej förebrå mig, att härigenom hafva velat förringa, hvarken de nyssnämda versarterna, eller de författare som med geni begagnat sig af denna och annan främmande eftersyn, för att litet omskifta och uppfriska vår vitterhet. Det gifves tanklösa stojare, som omöjligen kunna finna någon förtjenst under andra former, än dem som de vant sig att gilla, eller låtit värfva sig att beundra, och som derföre hafva smäderopet färdigt för hvarje annan. Jag föraktar dessa förmycket för att kunna likna dem. Alexandriner, jamber,
