vinnas, utan det föregående onda, i fall andra orsaker, långt utom din verld och din gissning, ej hindrade det? Men nu förhåller det sig ej så, att det ondas följder alltid bidraga till det helas fullkomlighet. Naturens inrättning vinner ingen fullkomlighet, hvarken af din kolik, eller af din lungsjuka, som du genom arf fortplantar på dina barn, eller igenom deras deraf orsakade obeqvämlighet till det lefnadssätt, omständigheterna tvinga dem att vidtaga. De kunde vara helt friska och det hela skulle ej gå sämre. Af det onda i verlden kan någon god följd härledas, utan att derföre det onda nödvändigt behöfves till beståndet af hvarje verldsinrättning. Den styrande handen gör redan vackert att underhålla den allmänna ordningen, oaktadt det onda. Någon gång drar hon deraf fördelar, ibland större, ibland mindre än skadan; men det är derföre ej sagdt, att hon behöfver allt detta onda till sin styrelse. Ofta uppkommer ett ondt af en god orsak, och blir derigenom ej ett mindre ondt. På det sättet är det väl ett godt i den allmänna ordningen, att hästen har starka hofvar och mod till sitt försvar; men icke hvarken ett godt eller ett ondt som hör till det helas bestånd, att han sparkar dig för bröstet, att du derigenom får lungsjuka, och att din hustru får konvulsioner af förskräckelse. Huru kan du
