D. fr. Det synes som hon borde vara det.
D. sv. Dina filosofer hafva då orätt: hvarken det ondas oundviklighet, eller dess mindre grad, gör det till ett godt. Samhällsinrättningen är t. ex. nyttig och god; men de oundvikliga oredor som åtfölja den utgöra ej dess fullkomlighet.
D. fr. Men ännu en gång frågadt, om just dessa synbara oredor bereda nya större fördelar? Om ingen enda af dem finnes som icke gör det; och om det hela derigenom tusende grader förädladt, blir en hopsättning af den fullkomligaste sammanstämmelse till stora och höga ändamål?
D. sv. Se der min son, mycket ord, mycket metafysik: ett stort helt sett i abstraktion, det vill säga, i en ganska högt aflägsen skymning. Du vill göra naturen stor och vis. Hon är det också; men du gör det på ditt sätt, och förstår ej att detta sätt kan vara oriktigt. Huru vet du att allt det onda, som timar på det jordklotet du bebor, har följder som genom deras fördelar för det hela, icke allenast ersätta skadan, utan till en stor grad förherrliga det?
D. fr. Det har man sagt mig, att jag bör tro om Försynen.
D. sv. Vore än så, huru vet du att samma goda följder ej kunde genom en annan inrättning
