fullkomlighet, svedan deraf är ett nödvändigt ondt. Läkaren föreskrifver detta medel, och beklagar dig. Tänk detsamma om skaparen.
Om sjukdomen vore naturens afsigt, hvarföre räcker hon dig så ofta hon kan botemediet deremot? Är icke hvar hjelp hon bjuder dig, en bekännelse af hennes vilja att skona dig för smärtan, och af hennes oförmögenhet att göra det helt och hållit? Man måste vara blind, för att intet se i allt detta ämnets oundvikliga brister, och en danande godhet, som genom visheten af sin plan förbättrar, men som ej förordnat dem. Ty hvarföre annars denna omväg till det goda? hvarföre alltid förbättringar af det onda, och intet så gerna strax det goda?
D. fr. Det gifves två hufvudorsaker, hvarpå filosoferna på denna planet alltid grundat meningen om det fysiska ondas nödvändiga rum i skaparens plan: döden och moralen. Skulle någon dygd kunna gifvas, utan smärtans erfarenhet, och skulle ej förutan smärtans orsaker menniskorna lefva evinnerligen?
D. sv. Rätt, tvifvelsutan för ditt jordklot, men må hända icke för alla öfriga. Vidrigheter kunna för dig och varelser af ditt slag vara en nödvändig skola till moralisk daning; och oumbärligheten deraf till detta ändamål på ditt
