Lemnom henne då i sitt värde, och rådfrågom här endast det klara menniskoförståndet, vägledt af tidernas långa erfarenhet.
När man då som filosof öfverskådar dessa vidsträckta rymder af länder och tidehvarf, hvilkas ännu öfriga få minnesmärken utgöra hvad vi kalla med ett stort namn menniskoslägtets historia; hvad söker man förnämligast? Tre saker: Frihet, Odling, Välmåga. Man säger, att de två sednare naturligen åtfölja den förstnämda. Emellertid har man oftare sett odlingen, välmågan; men det kunde frågas, om man ännu någonstädes sett friheten i hela dess prisade fullkomlighet. Man har, det är sant, att till svar anföra namnen af vissa statsformer, fordna eller närvarande. Men när allt öfverväges, och när pröfningen sker efter frihetens enklaste måttstock: statens och den enskilta medborgarens verkliga trygghet; torde ännu återstå att afgöra, under hvilken art af styrelseform man funnit deraf den största och sannaste redbarheten.
Jag säger Statens och Medborgarens trygghet, emedan utan den förra, den sednare icke är att länge räkna på. Frihetens begrepp innefattar: frånvarelsen af despotiskt ok; organiserad folkmakt; jemnade rättigheter i allmänhet; erkändt individuellt menniskovärde; fri och hörd röst som
