lefvande. Förmodligen har författaren trott, att de 200 menniskor, som uppbrändes af Hattarne, voro allesammans Mössor. Lika liten grund har det, att man i Sverige någonsin burit hattar eller mössor såsom tecken af frihet och patriotism, eller till utmärkande af någon annan skillnad, än emellan karlar och fruntimmer. — Signor, jag märker väl att min son ofta bedragit sig. Men gifves då hos er inga böcker som kunna rådföras? — Förlåt mig, Signor, femtio, hundrade, och vid hvart steg menniskor att fråga. — Behagar Ni fortfara?
Ett qvarter af trägården på Drottningholm bär namn af Canton, och är en efterhärmning af chinesiska byggnadssättet. — Förlåt, Signor, det såkallade China utgör en särskilt del af trägården. Canton är deremot en sträcka af små vanliga svenska hus. Tillåt mig äfven anmärka, att den stora chinesiska paviljongen icke, som författaren berättar, omgifves af ett dussin smärre; dessa smärre äro blott fyra; de öfriga åtta ha vi till skänks af författaren. — Godt, Signor, min son har trott, att sju eller åtta små byggnader mera i den kungliga trägården icke skulle skada berättelsen. Nu vidare.
Gustaf III utmärkte sig i smedshandtverket, förfärdigade mycket goda lås, och
