sysselsatte sig ofta dermed. — Huru, Signor? Gustaf III förfärdigade lås? Gustaf III utmärkte sig i smedskonsten? Skall detta vara en politisk allegori, och vill författaren dermed säga, att denna stora man hade ofta, som ordspråket lyder, jern i elden, så må liknelsen passera, ehuru föga lämplig. Men hvartill då förliknandet vid de Mahometanska Prinsarna, som alltid, säger han, lära ett handtverk, för att vid lyckans möjliga omskiften äga ett näringsfång? Gustaf III hade ej något sådant att frukta, och berättaren förolämpar den nation öfver hvilken han regerade. Han författade regeringsformer, krigsplaner, och någon gång intagande skådespel; men ingen dödlig såg honom någonsin svettas vid smedstädet. Ingen i Sverige har nånsin sagt eller hört sådant. Man vet om Konung Adolf Fredrik, den nu regerande Konungens farfar, att han för motion skull stundom svarfvade; se der tvifvelsutan hela anledningen. Er son har sannolikt uppsnappat härom några illa förstådda ord, hvaraf han sedan sammansatt hela denna smedsbetraktelse, utan annan förändring der vid, än bjott af personen, tiden, saken, o. s. v. — Det förtryter mig, Signor, att min son gjort sig skyldig till så många oriktigheter, ock gjort sig om allting så illa underrättad. Jag
