denna man bäst kunde visa mig till några personer, som jag önskade lära känna. En morgon, kort efter ankomsten, bad jag honom föra mig till Teater-direktören Herr Lobeth, hos hvilken jag ville aflägga ett besök. Ingen teaterdirektör af det namnet fans, eller hade funnits. Nå godt! sade jag, lefver Fru Walters ännu, och spelar hon alltid med lika bifall. Mannen skakade på hufvudet, och kunde ej utgrunda hvem jag menade. Nå men Fru Mello, Herr Kainster, Mamsell Myaberg, dem känner ni väl åtminstone, och till dem vill jag nödvändigt föras. Han försäkrade mig, att han ej visste här i Stockholm någon aktör eller aktris, som hette på det sättet. Efter ett kort samtal erhöll jag af honom bättre upplysningar.
Då jag väntade vigtiga bref från min hemort, beslöt jag att personligen infinna mig hos Postmästaren Franc, om hvilken jag likaledes fått kunskap genom Herr Acerbi. Jag påmintes om honom, af de sarkasmer hvarmed Herr Acerbi omtalar, att denna postmästare erhållit ett rum i Kongl. VettenskapsAkademien. Döm åter om min förundran, då jag efter någon stunds väntan i förmaket infördes till honom, som då stod tillreds att fara ut. Han bar ett stort kommendörskors om halsen, en stickad stjerna på
