rocken, en ännu större på öfverrocken, och var omgifven af några herrar, som syntes bemöta honom med den största aktning. Vid Gud, sade jag, det är blott här i landet, som man förstår att värdera postmästare. Med något bryderi frågade jag, om jag hade den äran att tala vid herr postmästaren sjelf. Ett allmänt skratt uppkom vid detta ord. Den gamla herrn sjelf var den enda, som ej ens drog på mun. Med ett par ord rättade han misstaget, och lemnade mig på det höfligaste sätt all nödig anvisning. Snart erfor jag huru härmed förhöll sig, och vet nu, att det postmästerskap, som af Herr Acerbi med så stor missaktning omtalas, består i styrelsen öfver hela Svenska Postverket, och förvaltas af ingen ringare embetsman, än en bland StatsSekreterarne.
Icke nog. Sedan jag lyckats att göra några bekantskaper, ville jag genom dem söka tillträde till vissa nuvarande Ledamöter af de tre Akademierna, hvarå Herr Acerbi meddelar namnlistorna. Till den ändan frågade jag, när man kunde ha äran uppvakta Hans Exellens, Riks-Rådet Grefve Düben, Herr Statssekreteraren Benzelstjerna, Herr Öfverintendenten Baron Adlercrantz, och hvar dessa herrar nu för tiden bodde? — Sedan flere år tillbaka i grafven,
