opartisk än han sjelf, och med rättvist bifall urskilja det berömliga deraf, från det som hvarje kunnig läsare måste antingen le åt, eller förarga sig öfver. Hvad här blifvit sagdt, angår egentligen och förnämligast den mest vårdslösade delen af författarens beskrifning, nemligen resan genom Sverige. Herr Acerbi ger väl i några ord tillkänna sin afsigt, att mindre uppehålla sig vid dessa oftare beskrifna ämnen; men ett sådant förord synes likväl ingalunda berättiga honom till alla de oriktiga uppgifter, falska omdömen och personliga orättvisor, som denna del af hans arbete i öfverflöd innehåller. Svårligen lärer ni finna, min herre, en enda sida deraf, som icke förråder den största obekantskap med nästan allting hos oss; eller som i grunden innebär annat, än lättsinniga drag af den ytligaste anmärkningsgåfva, förenad med kompilationen af allt det lösa, lögnaktiga pladder, som författaren uppsnappat, Gud vet i hvad för sällskap, och hvaraf han redan vid anteckningen till hälften förgätit sammanhanget. Således, allt hvad som egentligen rör Sverige, dess landskaper, åkerbruk, statshushållning, regering, hof- och stadslefnad, inrättningar, seder, bruk, umgängen, vettenskaper och vitterhet, med ett ord, allt hvad som förutsätter kunskaper, pröfning,
