På lika sätt försäkrar han, att Gustaf III icke hade omkring sig annat än dumma, okunniga menniskor. Detta är något starkt. Af en hel omgifvande hofskara kunna väl ej alla vara stora snillen. Men bland dem af Konungens embetsmän, som han ofta och ständigt såg, befunno sig likväl, utom en Scheffer, en Creutz, en Carl Sparre, äfven en Liljencrantz, en Lagerbring, en Schröderheim, en Toll, en Wallquist m. fl., hvilka väl ännu ej bland oss blifvit ansedda för män utan förstånd och insigter. Bland militärer eller hofmän, som mer eller mindre oafbrutet omgåfvo honom, nämnas med högaktning af nationen en Essen, en Wrede, en Stedingk, en Ehrensvärd m. fl. Äfven en Armfelt, hvad man i öfrigt må dömma om honom, var ej känd för att vara ett slött och obildadt hufvud; likasom Gyllenborg, Oxenstjerna, Rosenstein, Kellgren och Adlerbeth, hvilka hade den äran att utgöra Konungens litterära umgänge, icke ansågos såsom alldeles blottade på snillegåfvor. Men en resande främlings skriflystnad skulle begagnas, för att hos andra nationer på allt sätt förringa Gustaf III:s minne, och af någon minsta aktning för ära och sanning borde man då ej låta fängsla sig.
Beklagom den stora man, min herre, i hvilket land han ock föddes, som af himmelen och
