vågskifva, hvilken man vill hafva så lågt nertryckt, som det kan möjligen ske.
Man kunde likväl önska, att de som så tänka, åtminstone behagade yttra, huru de ville att en rätt patriotisk hjelte skulle i sådan belägenhet hafva förhållit sig. Intrycken af den första revolutionen hade nästan i alla sinnen småningom förlorat sig. Hydrans besegrare hade bortlagt klubban, och syntes hafva glömt bruket deraf. Man såg honom tillställa karuseller, bygga teatrar, och skrifva sjelf teaterpjeser. Häraf slutade man, att han i grunden ej hade andra ändamål, än hofnöjen och lustbarheter; likasom man af hans alltid civila klädsel, hans misshag till stöflors bruk utom i läger, hans röda rand ikring skoklackarna efter fransyska viset, slutade till en brist af hjeltesinne, som gjorde försök emot honom nära intill ovådliga. Aristokratismen liknade en med våld nedböjd spännfjäder, som sprungit tillbaka och tagit igen hela sin motspänstighet. Adeln stod upprätt emot thronen. Sinnena delades och upphetsades; gäsningen tilltog; redan var upproret i arméen, och sjelfva fiendens beskydd åkallades. Sådant var tillståndet. Finland skulle bli en republik för sig, och 1720 års Regeringsform under rysk garanti återtagas. Det gamla Sverige hade
