grundar sig på en ganska klar skiljaktighet af föreställningar, och uppkommer således af tankens helt olika föremål?
Så t. ex., den som i tragedien Serairamis ser Nini skugga med förakt och åtlöje, säger helt kallt: sådan är min känsla dervid; men helt annan är min känsla dervid, säger åter den, som i ögonblicket af detta förfärliga framträde ryser och darrar vid åsynen deraf. Begge se utan tvifvel samma tragedi, samma scen, samma skugga; de tro derföre, att de verkligen tala om samma sak, verkligen hafva för tanken samma föreställning, och att det är blott känslosättets olikhet som åtskiljer dem.
Men i sjelfva verket, hvad ser den förre i Nini hamn, annat än orimligheten af en vanlig gastsaga? således ett förolämpadt förnuft, förvirrade moraliska begrepp, med ett ord, ett slags förnedrande af det menskliga sinnesvärdet? Se der innehållet af hans föreställning. Man tillåte mig nu, att på lika sätt anföra grunddragen af den andras. Är det otroligt (säger han sig sjelf), att något af oss lefver qvar efter döden? Om förnuftet aldrig kunnat jäfva troligheten af en andeverld, eller möjligheten, af någon gemenskap emellan den och oss; när blir en sådan undersyn sannolikare, än då frågan vore, att till jordens varning förekomma en blodskam, och på sjelfva thronens höjd
