allmänna känslan, eller lemnat efter sig så många hjertan uppfyllda deraf. Och huru skulle det vara annorlunda? När man genom tvenne revolutioner räddat tvenne gånger sitt land från undergång och kufvat mäktiga motståndare; när man i tjugu år försvarat dess sjelfständighet emot främmandes statslist och jettestyrka; när man stiftat lagar, realiserat myntet, uppbyggt flottor och fästningar, återställt gammal krigsära, förskönat sin hufvudstad och upplyft nationen till en högre kulturs njutningar; då är man i sanning ej mera en vanlig man. Bär man dertill ett bröst, öppet för sanning och rättvisa; en varm känsla för allt stort och ädelt; ett faderligt hjerta för sitt folk: huru skulle då detta folk se utan förtviflan en sådan Konungs blod rinna för mördarens hand? Huru skulle han efter sin död endast saknas af målare och komedianter? Nedriga smädelse! Men man bjuder förgäfves till att ljuga för historien, och att ända till löjlig litenhet hopkrympa den hatade storheten. Tiden och sanningen skola taga hans ära i sin omvårdnad, och skola bele det orimliga försöket, att med små fel bortskymma stora dygder. För mig, som ej skall upplefva deras rättvisa, återstår blott att tro hvad jag sjelf sett. Ehuru född på långt afstånd ifrån thronen, ville dock mitt öde, att jag skulle
