enskilta gunstlingar. Denna skamlöshet går för långt. Bokskrifvare! Nationen sörjer honom, och hade snart vid tidningen om hans död på ett blodigt sätt uttryckt sin smärta. Af alla dem som genom deras embeten stått under hans närmare befallningar; af alla dem som tillhört hans hus och hans uppvaktning; af alla dem som genom någon hedrande egenskap ådragit sig hans uppmärksamhet; jag vågar säga, af alla dem som lyckan förunnat att på något sätt nalkas honom, eller af oväldiga rykten undfått hans sanna skillring, lära väl få gifvas, som ej med djup rörelse begråtit hans bortgång. Längst opp i Finnmarken har ni sjelf träffat bland edra skjutsbönder förtjusta loftalare öfver denna Konung. Borgerskapet i hans fordna hufvudstad uppreser åt honom i denna stund en präktig ärestod. Äfven de bland utländska författare, som strängast dömma honom, erkänna att han genom sin höga anda skulle, om han lefvat, mäktigt verkat på tidshändelserna. Han har gifvit sitt namn åt det tidehvarf han hos oss bildade, äfvensom åt talrika skaror af tillgifna, förenade inbördes genom den religiösa vördnaden för hans minne, likasom fordom bekännarne af vissa heliga öfvertygelser. Ingen Svensk Konung, utom Gustaf Adolf och Carl den XII, har till den grad som han uppväckt för sig den
