mycket krångliga urverk, som nästan aldrig gå rätt väl; men de blifva ock sällan rätt olyckliga, ty de hafva alltid ett hopp till tröst, om ett felar dem. Deras önskningar, på detta sätt delade emellan flera ämnen, äro derigenom hvar och en för sig svagare. Bernis, poet och statsman, tröstade sig under förtretligheter i begge slagen, ömsevis af framgången i begge: likasom en man, gående i en ler-dy, söker till skiftes fäste med den ena foten, under det han sjunker på den andrå. Filosofen Baco höll Kansleren uppe. Jag vill säga dermed, att den store mannen genom sin reputation tröstade den stora herrn öfver förlusten af sin. Personer af någon utmärkt sinneskraft dela sig likväl sällan med likhet mellan flera ändamål; det är blott lyckans och snillets ära, som någon gång ersätta hvarandra.
Huru mycket den fortsatta framgången till ett visst ändamål är enlig med menniskosinnets natur, och huru visst det är, att all stor tillfredsställelse, verklig eller inbillad, uppkommer deraf; det bevisas af ingenting klarare, än derigenom, att fördelar af högst olikt värde fägna sinnet, icke efter måttet af deras storhet, utan efter deras förhållande till den rådande böjelsen. Det gafs den magnat i Ludvig XIV:s hof, som, fastän eftersatt af kreditorer, skulle hafva föraktat ett
