som förderfvas af kopporna; en äresjuk minister, som kastas ifrån styret; en bel-esprit, som illa misshandlas af kritiken; en häftig älskare, som förlorat föremålet för sin ömhet: se der ofta uslingar för hela lifstiden.
Man kan af hvad redan blifvit anfördt lätteligen inse, både orsaken till vår mesta osällhet, och medlet att bota, eller, rättare sagdt, förekomma den; ty en gång inträffad, botas den sällan: den måste förekommas. Det har visserligen sin grund, hvad så ofta blifvit upprepadt, att menniskors väl eller ve består oftast i blotta inbillningen; men detta väl eller ve är derföre icke mindre verkligt. Mången tar döden af en händelse, hvaröfver en annan skulle lätteligen gifvit sig tillfreds. Racine dog af förtrytelse, påstås det, öfver ett stickord som Ludvig XIV säges hafva fällt om honom. En miljonär uthärdar ej förlusten af halfva sin egendom, oaktadt flera familjer skulle lefva rätt lyckliga med hvad han ensam har ännu öfrigt. Och hvaraf kommer detta? Jo, deraf att man uppfyller inbillningen med föreställningen om vissa sakers förträfflighet, och vänjer sig så att fästa der vid sitt behag och sina önskningar, att man sedan, hela lifstiden igenom, förblifver likasom sammanväxt med detta begär,
