Hoppa till innehållet

Sida:Leopold Samlade 5 1833.djvu/366

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 360 —

lättsinniga ynglingar. Mig synes, som frågan vore om en högtidsmåltid, dit man skyndar för att frossa, och hvarifrån man flyr med vämjelse, då man är öfverlastad.

Men naturen är starkare än förvillelsen. Det fordras, för att utrota henne, århundradens ursinnighet. Medborgare, undantagen edra hustrur och edra barn, för hvilken uppoffren J edert blod? För hvilken försvaren J dessa murar, inom hvilka sedan de tappraste ibland eder föga finna andra, än mäktiga som förtrycka, rivaler som förfölja, eller otacksamma landsmän, som uppoffra er åt någondera?

Hvarföre suckar den biltog dömde? Eller hvarföre släpar han sig i en mantel, höljd af stoft, med rifna hår och blekt ansigte inför eder, att bönfalla om förskoning? Är det åsynen af edra stoder, edra skådespel och edra präktiga fester, som han bäfvar att förlora? Athenienser, bedragen eder ej. I någon gömd hydda sitter visserligen en hustru som han älskar, gråtande lutad öfver sin nyfödda son, eller en af ålder darrande mor, hvars ögon skola slutas innan hans återkomst. Undantagen dessa band, och han äger ej mer ett fädernesland, eller han finner det allestädes bättre, än der han förföljes.