föreställningar, som skola förvandlas till egen tankesyn, äfven då frågan är om personer af jemlik odling. Den fullkomligt rå menniskan åter, hör er antingen ej, eller om han hör er och ger akt på hvad ni säger, förstår er blott halft; gissar kanske till något, låter det mesta undfalla sig; föreställer sig ingenting fullständigt; och en mer eller mindre tjock dimma vill alltid qvarstanna emellan det ämne ni skillrar och hans fattningsgåfva. Mycken tid och mycket bemödande måste således föregå, innan hans eget begrepp hunnit uppfatta edra skäl i hela deras sammanhang, och innan hans inbillning tar fullkomligt emot intrycket af den föreställning ni sjelf har, och vill meddela honom. Men så snart detta en gång skett, då var viss, att samma känslor dervid skola sjelfmant infinna sig; likasom att de, utan detta medel, aldrig skola kunna meddelas honom.
Och nu, — samlom våra slutsatser:
Att fullkomligt samma föreställningar åtföljas hos alla menniskor af alldeles samma känslor, (om ej till graden dock till slaget); — att smakens skiljaktigheter således härleda sig, icke från skiljaktigheten af känslodaning, utan från en hemlig olikhet af föreställningar; — och att denna olikhet af föreställningar grundar sig alltid på en
