samma afsmak för de sednare? Man ser likväl icke att sådant sker. Den rå hopen skall till ex. alltid sätta farsen framför den högre komedien, och skall, oaktadt alla edra skäl, finna sig oändligt mera fröjdad af den förra. Hvarföre? Af det enkla skäl, att huru tydligt ni än må beskrifva fullkomligheten af den högre komiken, äger den stora hopen likväl ingen deremot svarande känslofinhet?
Det behöfs blott få ord till vederläggning af detta inkast. Att beskrifva något för en annan, ehuru omständligt och med hvad omsorg det än må ske, är ej derföre att strax gifva honom fullkomligt samma begrepp, samma föreställning som man sjelf har. Hvart och ett hufvud är ej, på detta sätt, ett hvitt blad i pressen, hvarpå kopparplåten lemnar sin ritning vid första sammantryckningen. Man har dessutom en viss egenkärlek, hvaraf man fästes vid sin egen föreställning; en viss vana dervid, som återkallar den på ett likasom mekaniskt sätt. På detta sätt skjutes den gamla föreställningen af inbillningen alla ögonblick framför den nya som skulle undersökas. Den utgör, om så må sägas, hennes barn, hennes egen skapelse, och det fordras ett slags våld att skilja henne dervid. Allt detta möter nästan beständigt vid alla främmande
