Om Jean Jacques Rousseau.
Skrifsättets karakter hos denna författare utmärker honom ej mindre starkt, än hans ovanliga satser. Det är en blandning, nästan utan exempel, af styrka och skönhet, af skarpsinnighet och entusiasm, af manligt förnuft och nästan qvinlig ömhet, af misantropi och menniskokärlek. Det är ett snille, uppriktigt i sitt nit att söka sanningen, men svartsjukt om äran att hafva funnit henne; dristigt och oafskräckligt i sina en gång antagna meningar; ett hjerta, genomglödgadt af den republikanska frihetslågan, känsligt ända till qvida, och stolt ända till martyrstyrka.
Ehuru född med de största talanger, nyttjade han likväl den visa återhållsamheten, att i början undangömma sig, och att icke framträda inför publiken innan han kände sig i stånd, att icke allenast göra den intill häpnad uppmärksam på sina första skrifter, men också att framgent underhålla dess beundran genom produktioner, lika så kraftfulla som dessa. Man såg honom ej begynna sin bana med svaga och osäkra steg; småningom hämta krafter, och efter att hafva behöft kritikens skonsamhet, ändteligen trotsa den. Han var en jette, som på en gång framrusade ur sin
