Möjligtvis var den goda Jean Jacques den mest ärelystna bland menniskor. Möjligtvis syftade han till ingenting mindre, än till det första rummet ibland alla sin tids författare. Men detta är ej frågan. Den rätta frågan är: förtjenar han det eller ej?
Var han filosof, eller fantast? en dygdig man, eller en skrymtare? Man har disputerat derom. För min del frågar jag endast: hvilken är förtjensten af hans skrifter? Innehålla de öfverallt principer af förnuft och dygd, eller innehålla de dem ej? Hvad gör mig, hurudan han till sin person var eller ej? Det är hans skrifter som angå mig. Dessa äro för mig Rousseau.
Vi hafva då kommit till sjelfva saken, hvilket i alla disputer är att hafva kommit rätt långt. Frågan är nu således blott om värdet af hans arbeten.
Mig synes, först och främst, som man aldrig nekat honom, i anseende till skrifarten förtjensten af ett bland de största snillen som någonsin låtit läsa sig. Hvad förebrår man honom då? Hans paradoxer och hans motsägelser.
Och hvilka voro hans paradoxer? Om jag ej bedrar mig, en enda hufvudsaklig: den rent af vilda menniskans företräde i dygder och sällhet framför den Parisiskt förfinade. Alla de öfriga
