Hoppa till innehållet

Sida:Leopold Samlade 5 1833.djvu/442

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 436 —

Dalins mening att gifva nationen ett episkt poem. Emellertid innehåller detta episka poem föga annat, än en rimmad saga om frihetens öden i Sverige, intill Regeringssättets förändring med Drottning Ulrika, Konung Carl XII:s syster, jemte några slutliga betraktelser öfver allmänna välfärden och öfver oenighetens faror. Se här planen deraf.

Friheten kommer ner i en sky till Drottningen, och berättar för henne Svenska Konunga-längden ifrån Margaretas tid ända till hennes egen brors död, hvarom hon troligen ej kunde vara förut okunnig. Ulrika somnar, som man vanligen frestas att göra, när man hör vidlyftigt berättas hvad man vetat längesedan, och har under sömnen en allegorisk dröm, som föreställer oenighetens olyckor. När hon vaknar kallar hon sin trogna Svea inför sig, och uppmuntrar henne att med högsta nit vårda och skydda friheten. Gudinnan framställer sina fordringar, och ger läroreglor för landets politiska och ekonomiska väl. När Friheten sagt fram sina lärdomar, dör Ulrika strax på stunden, utan annan synbar anledning, än den att sluta poemet.

Man måste tillstå, att denna uppfinning icke är den mest episka. Emellertid emottogs poemet med förtjusning, och har länge hos oss varit