medgifva, att något besinnande behöfde någonsin föregå deras enskilta eller offentliga omdömen. Måhända skall man anse såsom ett bevis på ett inskränkt hufvud utan qvickhet, att på sådant sätt först behöfva inhämta kännedomen af en saks förhållande, innan man vågar yttra sig deröfver; och att ej töras i förhand gifva åt sina omdömen den ädla utflygt, som är oberoende af tingens verkliga beskaffenhet; men jag vet i sanning ej sätt att undvika denna förödmjukelse.
Hvad isynnerhet angår stafningen af antagna främmande ord, och deribland bruket af k i stället för c i sådana ord som direktion, direktör, aktör, kapiten, akademi, kredit, kontant m. fl., synes den mig vara en sak för sig sjelf, helt åtskild från den svenska stafningen, och böra anses såsom till det högsta ett blott bihang dertill. Att denna stafning begynt blifva sedan någon tid allmännare, torde mindre härleda sig från någon i förhand erhållen kännedom af en viss stafningslära, än från ett småningom infördt bruk, och det bifall dertill som hvar kännare af språkets fordringar måste nödvändigt lemna, äfven utan all kunskap om Akademiens stafningsgrunder. Förföljelsen emot denna oskyldiga bokstaf synes emellertid upplifvas, i den mån som dess rätt i
