Sida:Leopold Samlade 5 1833.djvu/490

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 484 —

B. Hvad menar ni med ett stort namn? Är det ett som tar in ett stort rum på papperet, så vill jag låta er veta, att jag har den äran att heta: Alexander Caspar Jesperson Sturmenthal, men hette jag rätt och slätt Jöns En, som en af mina grannar, Hvad hindrade det mig att vara en man som sig bör, en åmm kåmm i få, som ni kallar det här i kejserliga residenset.

A. Mycket, min herre. Ni måste till den ändan först vara af adlig blod.

B. Hvarföre det? Det ser jag icke. Min blod är god och frisk. Den behöfver ingen annan egenskap. Jag tror icke att den vore bättre, om den vore sammangäst af kremer, såser och fina likörer. Min bror var fältväbel under den store Fredrik, följde sin officer i elden vid Rosbach, och stupade vid hans sida. Var hans blod, som flöt på slagfältet för konung och fädernesland, icke så god som andras? Och var han ej en karl som sig borde, en åmm kåmm i få?

A. Bevars, min herre. Långt derifrån. Herr fältväbeln var tvifvelsutan en käck man, en tapper fältväbel, men ej en man som sig bör, un homme comme il faut, låt deri rätta er, min herre. Man förstår dermed, här i Wien, en man af adlig börd, som har ekipager och lakejer, förstår att kläda sig, far till hofs, talar