Fransyska, spelar högt spel, uppstiger till hedersställen, och lefver i den vackra verlden.
B. Lefver i den vackra verlden? — Hvad fan är det för slag? Har man nånsin hört maken! Liksom annat folk lefde på sophögen eller i grodsumpar. Jag kan försäkra er, min herre, att verlden der jag bor är rätt vacker; och att om någon lefver i den vackra verlden, så är det bönderna på min hemort. Ni skulle se våra åkrar, våra ängar och våra planteringar. Då skulle ni kunna tala om den vackra verlden.
A. Med den vackra verlden, min herre, förstås icke så mycket stället, som personerna. Den vackra verlden kan likväl ej gerna finnas utom hufvudstaden, för hofvets, assembleernas och spektaklernas skull. Hon går ej stort i grönan, och beser ej några åkrar och ängar. Hon går på bonade golf eller turkiska mattor, och beser det ädlaste i naturen, nemligen sig sjelf, i stora väggfasta speglar. Hennes stora omsorg är att kläda sig med smak, och hennes kännetecken är goda tonen.
B. Den goda tonen. För djef.. i våld, herre. Har man nånsin sett sådana inbillningar! Den goda tonen! Tror man då här i residenset, att vi tjuta som vargar på landsbygden.
