Sida:Leopold Samlade 5 1833.djvu/505

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 499 —

Studier, ej er ynkeliga tragödia o. s. v. Alltså blott om Föreläsningarna.

Med den kännedom ni borde äga af publikens tankar om edra snillefoster, och för att det oaktadt ändå bli läst, var det i sanning ej så illa uttänkt, att sjelf framträda såsom uppläsare af ert sista opus. Detta var åtminstone allt hvad en ihärdig auktor kunde göra såsom yttersta försöket. Men i förnuftets namn, Herr Hammarsköld, borde ni ej då hafva berättat oss riktigt, åtminstone det mest triviala af konstens historia? åtminstone den ringa del deraf som ni blott behöft ögon och öron för att ej kunna misstaga er om? Man tycker sig falla ner ur skyn, när man läser recensionen i Stockholms-Posten, och har svårt att hålla sin förtrytelse inom blotta åtlöjets gränsor.

Är det möjligt Herre, att ni kunnat tala om skulpturverket i Slottskyrkan, såsom om en målad altartafla? Och detta i sjelfva Stockholm, inför en samling af der bosatta artister, och knappt femtio steg ifrån stället och konstarbetet som ni talar om?

Flatnar ni ej sjelf, att med skymfande omdömen om en förtjent artists arbeten hafva kungjort oss hans död, ja till och med årtalet deraf, under det han ännu då, när detta af er

32*