Skulle det ej gå an, till ex., att i tysthet hopsmida någon liten tjenlig libell om de vackra konsternas tillstånd i Sverige, vare sig under namn af Öfversigt, eller Eldbränder, eller annan snillerik titel, hvari det blef lätt att icke allenast hämna sig på den omilda granskaren, men äfven att, så djupt man ville, nedsätta en viss del af våra berömda artister, ja till och med sjelfva Akademien? Man behöfde ju blott sedan i lika tysthet öfversända verket till någon värdig kamrat utrikes, någon dansk eller tysk Molbech, för att till en början på hans språk utgifvas. Derefter kunde ju en svensk öfversättning deraf lätteligen hos oss föranstaltas, och skriften sålunda komma att passera för en utländsk produkt, ett prof af främmande kännares tankar om våra artister och vår Akademi. Utom fördelen att kunna på detta sätt nersmutsa hos utlänningen hvilket förtjent svenskt namn man behagar, vinner, man härigenom äfven den, att kunna, till allas stora förundran här hemma, tilldela sig sjelf utrikes beröm.
Ni förstår, hoppas jag, min herre, att det icke är jag som föreslår er en sådan utväg, och att jag ej annat gör, än blott upprepar hvad jag hört väntas, i likhet med förra exempel som man påstår sig äga. Hvad, jag tvertom för min del tycker, att ni af äldre och nyare rön hade
