af detta arbete; hvaraf den unge Sjöberg redan tidigt samlade ett förråd af klassisk språklära, som hans ovanliga minne sedan under hela lifstiden behöll oförminskadt. Efter sex års vistande vid skolan i Jönköping, begaf han sig till Akademien i Lund, hvarest en redan utmärkt grundläggning ännu vidare stadgades. Hans medel till bergning här blef det vanliga att, som man kallar det, konditionera; men hans icke vanliga vinst deraf tvenne vänner för lifstiden, då ännu hans lärjungar, men hos hvilka det första tidiga intrycket af hans värde aldrig utplånades. Hans böjelse bestämde honom i början till Prest-ståndet; men ett misslyckadt predikoförsök, som måste afbrytas för häpenhet och häftande uttal, vände hans håg på en gång från Predikstolen. Sedan han tillbragt vid lärosätet några väl använda år, och med beröm aflagt de kunskapsprof som hans nya lefnadsval fordrade, skildes han från Akademien år 1782, för att i hufvudstaden anträda den civila tjenstebanan. Han begynte den såsom Extraordinarie i Utrikes Expeditionen af Konungens Kansli, och slutade den med erhållen fullmakt såsom Expeditions-Sekreterare, hvilken år 1812 i nåder tilldelades honom. Åtskillige af hans jemnåriga eller yngre hafva, på de olika fördelningarne af denna bana, gått honom mer eller mindre förbi,
