Hoppa till innehållet

Sida:Leopold Samlade 5 1833.djvu/536

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 530 —

Monumenterna, det sista af dem, äro tankemassor af stort och ädelt värde; men hvaraf huggningen skall, må hända, finnas sakna fulländning och sorgfällighet.

Karakteren af Sjöbergs poetiska snille utgjordes icke af denna rika skapande inbillning, som uppför omkring sig hela stora skådespel af lifliga diktsyner; men hans själ rördes med djup känsla af alla menniskotankens och menniskolifvets stora föremål. Samfundens utgång ur mörkrets och råhetens ålder; menniskorättens seger emot despotismens våld och samvetsvåldet; nationernas välstånd och ära genom frihet, lagar, stridsmod och arbetsflit; Regenters, hjeltars och snillens odödlighet; dessa vore de ämnen som uppeldade honom, och hvaråt han egnade sin sång. Hvad hans talang angår, så var den hos honom naturens frikostiga skänk, ymnigt närd af Homers, Virgilii, Horatii, Tassos, Miltons, Racines och Popes rika förråd. Ingen, efter Kellgren, har tvungit ur Svenska lyran djupare och skönare toner, än några af dem, som Sjöberg låtit höra. Men egentligen sagdt, hade han mera njutit och uppeldats af förenämde stora mönster, än begrundat dem med artistens ändamål och sorgfällighet. Deraf kom, att hvad han var genom inspirationen, var han icke i lika grad genom konstfärdigheten; och att,