vill säga, blott som tom prydnad, blott som högre stil. Konstens höjd är att här alldeles glömma konsten.
2:o Enheten af stil, hvarigenom förbjudes flera stilars sammanblandning: en löjlighet hvaraf man kan se några utsökta exempel hos Voltaire i hans Dictionnaire Philosophique, artikeln Style, i fall man eljest behöfver andra och flera än våra inhemska.
3:o Stilens renhet, hvartill hör, först språkets rättskrifning till ordval, ordställning och uttryckens tjenlighet. Dernäst tankarnas värde, klarhet, samband och rörliga fortgång. Vidare bildernas sanning, inbördes förenlighet, prunklösa uttryck och måttade bruk. — Ändteligen vändningarnes naturlighet och lediga rörelser, utan tvungna motsvarigheter och pinande konst-ställningar; de må föröfrigt röja mera sammandragningens kraft, eller ymnighetens friare utgjutelser, mera eftersinnandets skridande steg, eller qvickhetens hastighet.
En fjerde lag för stilen kunde ännu tilläggas, hvilken lika som sammanfattar och innesluter i sig alla de öfriga. Det är hväd man kunde kalla stilens aga eller hellre dess tukt. Denna egenskap utgöres af en viss måtta i allt, en viss aflägsenhet från alla utsväfningar. Man utsväfvar
