större mångfaldighet af delar, som måste disponeras att utgöra ett helt. Vid lagarne för en sådan komposition, är det naturligtvis mindre fråga om den positiva förträfflighet, som beror ensamt af geniets förmåga, än om den negativa förtjenst, som består i frånvarelsen af stötande fel. En oredig mörja af begrepp, bildverk, känslor, händelser, som uppfyller afståndet emellan början och slutet af ett stycke, utan att hvarken genom någon klar ledning förena begge med hvarandra, eller vid hvarje station, genom lätt åsigt af det tillbakalagda, och intresse för det påföljande, gifva läsarn håg att fortfara; en sådan oredig mörja, (hvaraf väl kan uppkomma en slags tankemassa, men ingen tankeskapelse) se der hvad man i allmänhet kallar ett planlöst arbete. Men en plan kan finnas, och dock vara felaktig genom åtskilliga delars oriktighet eller orätta rum; genom deras osammanstämmelse med hvarandra, eller någras med de öfriga; genom vissa delars saknad eller öfverflödighet, men vanligast genom deras allmänna kraftlöshet, likgilltighet, lösliga eller oklara sammanhang, som gör all stor effekt omöjlig. Delarnas mångfaldighet deremot, deras värde, liflighet, nödvändighet, rätta rum, framför allt deras klara och starka sammanstämmelse till enheten af ett verkligt interesse, se der hvad man kallar plan.
Sida:Leopold Samlade 5 1833.djvu/83
Utseende