quia simul in forma Dei, et in forma servi — Vere idem vates, qui fuit vir propheta — non ego, pauperum sanguis parentum; Christus fabri filius, ut ferebatur — quem vocas dilecte, Mæcenas; hunc Judæus in Canticis appellat: Dilecte mi — Nec Stygia cohibebor unda; quia resurrexit et in coelum ascendit. Det öfriga af detta Ode är ej annat, tillägger han, än en klar målning af Fratres prædicatores Sancti Dominici alumnos. Nascunturque leves per digitos humerosque plumæ, betyder intet annat, än deras ludna handskar och skinnfodrade kappor, som de bära i de kalla länderne. Likaså: residunt cruribus asperæ pelles, intet annat, än deras stöflor af tjockt läder, som de brukade att rida med på sina nordiska predikotåg. Sådan är Pater Hardouin. Man begriper ej huru allt detta kunnat vara annat, än blott skämt, och det är dock hos honom fullkomligt allvar.
Jag har nu, mine Herrar, med så hastiga steg jag kunnat genomlupit en lång uppställning af ovissheter och svårigheter, af historisk lättro eller oredlighet, af lärdt skryt eller lärd orimlighet, med ett ord af de förebråelser man så ofta gjort den antiqvariska lärdomen. Det är nu tid att lemna denna sidan af mitt ämne och att betrakta den motsatta. Hvad följer således af alltsammans? Att detta studium har, som alla andra,
