bro af Resendius, nu åter Robortellus, som bevisar Livii historiska trovärdighet genom hans enlighet med Fasti Capitolini. Förgätom ej har ett af de för historien vigtigaste fynd; ett fynd, hvarigenom den grekiska tideräkningen blifvit till vår kunskap återställd, jag menar de redan förut omtalta Marmora Oxoniensia eller Arundeliana, på Peiresii bekostnad uppsökte och samlade i Orienten, tagne vid hemfarten af Turkarne, inlöste af Grefven af Arundel, förökade af Selden och utgifne af Prideaux. Förgäfves invänder man vid allt detta möjligheten af förfalskningar eller orätta tydningar. Dessa inkast gälla visserligen för långt aflägsna tider, för ännu föga kända folk, språkarter, länder; eller för sådana fynd af mynt och inskrifter, som ej understödjas af flera andra minnen; men de försvinna här för den sammanstämmande mängden af samlingar och undersökare.
Vände vi oss nu derifrån till kunskapen om de gamlas seder och deras borgerliga lefnad, så möta vi öfverallt samma mödor och samma framgång. Inom de gränsor af tid, som den grekiska eller romerska historien medgifver en klarare öfversigt, torde knappt finnas något märkligt drag af dessa folks allmänna eller enskilta lefnad, som icke blifvit uppsökt, iakttaget, skillradt med nöjaktig sanning och fullständighet. Gudar och
