TAL om FILOSOFIEN
vid nedläggandet af Presidium i Kongl.
VettenskapsAkademien år 1806.
Mine Herrar!
Då J beslöten att upptaga eller, rättare sagdt, bibehålla i Edert Samfund en klass af litteratörer och filosofer, var det tvifvelsutan ej för det omedelbara biträde J af dem väntaden vid Edra forskningar; det var, som jag tror mig rättare dömma, i afsigt att visa Eder aktning för allt slag af odling, och för att hedra genom föreningen med Eder, eller uppmuntra genom hoppet derom, hvar och en förtjenst, som i någon vettenskap, något ädelt yrke, framledde sig. Det var stam-modren för svensk lärdom och vitterhet, som beslöt att äfven bland sina aflägsnare ättlingar framkalla, tid efter annan, till sitt omfamnande dem, som hon ansåg värdiga denna uppmärksamhet. Den äran att finna mig räknad ibland deras antal, är visserligen en af de största, som kunnat mig vederfaras. Men det rum ibland Eder, mine Herrar, som jag i detta ögonblick intager och lemnar, vittnar om ännu ett tillägg deri, hvilket, då det
