fördubblar mina förbindelser, beröfvar mig tillika förmågan att uttrycka dem.
I saknad, mine Herrar, både af den kroppshelsa, som ger drift, och det slag af insigter, som måste inom detta Samfund leda verksamheten, har jag billigt fruktat att, vid nedläggandet af min förvaltning såsom Eder ordförande, icke kunna utan med nedslagna ögon återkalla inför Eder minnet deraf. Edra egna förtjenster, mine Herrar, hafva räddat mig derifrån och hafva gjort, att äfven detta korta tidelopp icke saknat sin märkvärdighet. Jag har sett under dessa månader ej allenast fortsättas de vanliga arbeten, som gjort denna Kongl. Akademi till ett redan åldrigt föremål för både fäderneslandets högaktning och främmande folkslags: jag har sett derutöfver beredas åt henne medlen till en tryggad varaktighet och ett alltid växande anseende. Öfver sextio års gamla lagar hade blifvit, genom tidernas förändring, ej förkastliga, men otillräckliga. En vis i purpur, statsman och lärd, hade uttänkt och författat dem; han är ej mera: men hans vishet och snille hafva ej försvunnit med honom. Jag har sett dem bevara hans grundläggning och ombyta hvad tidens olikhet gjorde ombytligt. Jag har sett ordningssnillet, lemnande för några stunder sin större allmänna verkningskrets, låna sig
