men kunna de gifva oss verklig bevisning? Kunna de det framför allt i de stora frågorna om Gud, frihet, odödlighet, eller i undersökningen af vår egen tänkande natur? Hvad har alltså uppkommit af alla på olika sätt försökta bevisningar i dessa ämnen, annat än den slutliga insigten af deras gemensamma otillräcklighet? Man har då med begreppet om filosofien, såsom en bevisande lära, uttryckt mera hvad man i allmänhet sökt, än hvad man vunnit; mera hvad man velat göra henne till, än hvad hon kunnat verkligen blifva. Antingen gifves då i dessa ämnen ingen filosofi, eller synes den böra antaga en mycket olika natur, det vill säga, förvandla sig till ett helt annat möjligare slag af kännedom och öfvertyglighet.
Några blygsamma tänkare hafva väl redan från äldre dagar insett och medgifvit detta, men de fleste hafva ansett en sådan mindre fullkomlighet af kunskap såsom ett förringande af filosofiens värdighet. Det stolla menniskosnillet vill ej lätteligen nedlåta sig till någon ringare fordran, än den af ofelbar kunskap. Man har således i frågan om hvad filosofien är och borde vara lemnat å sido allt, hvad som ej vore rent demonstrativt vetande, det vill säga, man har inskränkt hennes natur, till hvad hon antingen alldeles ej, eller blott till en ringa del kan vara. Man har
