föreställningar; huru skulle vi finna oss tillfredsställda af deras realitet, såsom blotta tankesyner hos oss, utan all yttre väsendtlighet? Utgör ej detta just hvad vi anse för motsatsen af våra tankars redbarhet? och upprigtigt sagdt, denna slags objektiva realitet uppfyller den mera vår fordran på sanning och verklighet, än blotta pappersmyntet med derå ritadt siffertal uppfyller innehafvarens fordran på validiteten deraf?
Härvid torde invändas, att då sakernas motsvarighet till våra föreställningar aldrig kunnat bevisas, så gör filosofien härigenom ej annat, än blott lemnar å sido hvad som ej kan blifva ett säkert föremål för vår kunskap, och inskränker den med skäl till det för oss enda vissa, våra egna föreställningar. Men annat är tvifvelsutan att ej kunna bevisa motsvarigheten af sjelfva tingen till våra begrepp om dem, annat åter att helt och hållet förneka denna motsvarighet. Bevisningens blotta saknad lemnar dock qvar en förnuftig förmodan och flera öfvertygande skäl, som åtminstone bibehålla filosofiens undersökningar vid deras reella föremål, tingen i sig sjelfva; men det positiva förnekandet af all motsvarighet emellan tanke och sak borttager alldeles denna sistnämnda, och ger filosofien till föremål ingenting annat,
