andra? Det ena möjligare än det andra att för oss utröna? Och förvandla sig ej begge två derigenom, på lika sätt, redan i sjelfva deras grundläggning, ifrån digniteten af verklig bevisning, till den af en blott högre eller lägre sannolikhet; man antage graden af den ena eller andra lärans till huru stor man ock vill utsätta den?
Tilläggom en anmärkning, som synts mig förtjena uppmärksamhet. Att, som i denna filosofi sker, öfverflytta den så kallade objektiva realiteten ifrån sakerna utom oss till våra egna blotta tankesyner, och att gifva oss dem till våra kunskapers enda och rätta föremål, är det ej, om jag vågar säga, en förvexling af ordets betydelse, som ej allenast bör synas ganska oväntad, men lemnar oss dessutom i grunden lika otillfredsställde. Hvar och en fråge sig sjelf, om han med objektiv realitet någonsin förstått annat, än sjelfva sakernes motsvarighet till sina föreställningar, och om allt filosofiskt eftersinnande gått ut på annat, än att så långt möjligt vore förvissa sig om tingens beskaffenhet utom oss. Detta är då vår verkliga angelägenhet, och den rätta allvarliga meningen af hvad vi kalla objektiv realitet. Men om då all redbarhet af våra begrepp ligger deri och beror deraf, att några verkliga föremål svara emot våra
