de lärde, mera till en klarsynt och vältalig tänkare, än till en systematisk filosof; i det allmänna lefvernet åter till en man, egen i seder och lefnadssätt, men utan all fruktan att synas sällsam, och föga bekymrad om andras omdömen.
Anländ år 1735 till detta Lärosäte, utgaf han innan kort och icke långt efter hvarannan de begge vanliga lärdomsprof, som till Doktorsvärdigheten i Filosofien yrkas af författningarne: det forsta, om stridigheten emellan den allmänna och enskilta lycksaligheten: det sednare, om svårigheten att i filosofiska ämnen hinna till full visshet, utan att antaga de så kallade medfödda begrepp.
Arbeten sådana som dessa, och som de flesta af samma art, äro icke de bevis, J veten det, mine Herrar, hvarefter man alltid med säkerhet afgör en lärd mans förtjenster. Gemenligen författade under de första åren af dess akademiska lefnad, således foster af mera nyligen samlade insigter, än att de ännu skulle hafva hunnit den mognad, som ett djupare eftersinnande, en mångårig läsning och ett af åldern mera skärpt omdöme kunna framdeles medföra, äro de hvad de böra vara, när de vittna hos ynglingen om den uppmärksamhet hvarmed han fattat sina lärares undervisning, hos den unga läraren åter om de insigter han samlat och den urskillning hvarmed
