vetterligen, icke haft andra öden, än dem han ägt gemensamma med alla akademiska lärare, hvilka, med en mera hemlig än lysande förtjenst, skrida den långsamma befordringsvägen till det slutliga målet för uppoffrad möda och förtärda lifskrafter: en akademisk lärostol. Likaså obesörjd för sitt minne efter döden, som för sitt rykte under lifstiden, har han icke lemnat efter sig någon underrättelse för den, som en lärd nyfikenhet kunde locka att forska i hans enskilta händelser. Och jag tillägger med egen öfvertygelse om hans filosofiska tänkesätt, att om det kunnat bero af hans försorg, skulle, efter den engelska vises önskan, ingen grafsten idag förråda hvar hans mull hvilade.
Det ringa man vet om denna lärare, och som man med möda räddat ur det framfarnas förgätenhet, är mig likväl icke tillåtet att här utlemna. Han föddes i Norrköping på tionde året af detta hundradetal, och uppfostrades vid skolan i Linköping, under mer än vanligt beröm af sina läromästare. De af hans vänner, som ännu minnas honom så långt tillbaka, hafva försäkrat, att han redan som ung man röjde detta förtroende till sin egen tankegåfva, denna lätthet att försvara alla meningar, förenade med detta stilla och ensliga sinnelag, som i framtiden gjorde honom, ibland
