som nu lysa i Statens embeten, hafva under hans inseende, med heder bevistat detta lärosäte. Och om känslan af egna skulder hos den faderliga läraren kunde göra förlåtligt, att efter män af sådant värde ihågkomma sig sjelf, skulle jag tillägga, att den ofullkomlige talare, hvars röst erkänslan i detta ögonblick uppböjer, tillbragt, äfven han, sina första akademiska år under hans ögon; hämtat ur hans undervisningar, ifrån hans vältaliga mun och af hans lefvande efterdömen, om icke det vettenskapliga värde, hvilket ofta icke beror af läraren att meddela den lärande, åtminstone den välvilja emot likar, den djupa vördnad för all dygd och all sanning, som man ej kände Sleincour utan att med lifligt begär föresätta sig till efterföljd.
Hans akademiska befordringar, först till Amanuens här vid Bibliotheket, vidare till Docens och derifrån till Adjunkt i den Moraliska Verldsvisheten, följde hvarandra, under snart trettio års tid, på betydliga afstånd och likasom med motvilliga steg. Ändteligen förordnades han år 1765 till Professor i Moralen och Statsläran, hvartill han genom sin lärdom och sina tänkesätt så långt tillförene satt sin förtjenst i dagen. Tvistigheter, som här icke böra återkallas, och flere omständigheter, hvilka för nära röra vår tid, för att höra under
