klädedrägt äfvensom i uppförande akta till hvad bruket och sederna pålägga en yngling, som söker lyckan, och som är skyldig att icke förakta de egenskaper hon fordrar. Det är sant, man igenkände ingalunda denna omsorg, hvarken i hans egen person, (hvilken åldern slutligen tycktes frikalla derifrån) eller ens i hans boning. Allt var der, till större delen, icke allenast utan öfverflöd, men äfven utan det medelmåttiga anseende, som hans stånd och förmögenhet väl skulle hafva tillåtit. Hans sparsamhet emot sig sjelf gick ej (man skulle hafva orätt att säga det) ända till att neka sig hvarken hvad behofven fordrade eller beqvämligheten; men derutom sträckte den sig till allt hvad en man, som föraktar verlden, som flyr sällskap, som beror af sitt eget omdöme, och som följer sina egna afsigter, hederligen kan umbära. Och dessa afsigter, hurudana vore de? J veten det, mine Herrar: flera fattiga hushåll drogo sitt bestånd från hans frikostighet, flere medellösa ynglingars brist minskades igenom hans hemliga deltagande. Vid sin död lemnade han tvenne slägtingar en liten förmögenhet att dela, och för tvenne skickliga ämnen af den studerande ungdomen ett alltid fortfarande understöd.
Född, som det synes, med ett ömtåligt sinnelag och lättrörda, lifliga känslor, hade han,
