Herre, derom kan väl icke tviflas. Men att vår Herre ensam rätt känner Lavaters sanna skapnad, det är förmodligen taladt alldeles i andanom. Till slut följer en slags redogörelse för hans grundsatser och religion, och ändteligen, hvad man knappast skulle föreställa sig, en revision af alltsammans.
Hvad skall man nu säga om att se en författare, som sätter Apostlagerningarne i tyska rim, och som uppfinner nya böner för alla dagar i året, antaga denna ton af stor man, och åt alla sidor utfärda sina orakelsvar? Hvad skall man säga om att se Kapellanen i Zürich, i den inbillade medelpunkten af sitt auktorliga planetsystem, med all kristlig ödmjukhet drömma om hela det lärda Universums attraktion till sig, och. samla alla sina krafter till den deremot svarande repulsion, som han menar att jemvigten fordrar? Men det är icke nog att hafva skrifvit en sådan bok: han ber, han besvär vänner och bekanta att köpa, utlåna, förskänka och på allt sätt utsprida den, liksom han fruktade att icke blifva ett nog allmänt ämne för löjet och skämtsamheten. Recensenten är för sin del färdig (Gud vet att han icke ljuger!) ätt efter begäran skänka bort sitt exemplar, så snart han finner någon, som vill äga det; och han tror sig dermed icke göra ett stort offer. Men någon korrespondent, som kunde hoppas att blifva
