studsar man tillbaka af förundran vid hans påstående, att till sådana sysslor inga andra må antagas, än utsökt skicklige och store män. Det blir ett lappri i jemförelse mot detta villkor, hvad han derjemte fordrar, att nemligen alla dessa informatorer skola vara i rang, och, som det tyckes, äfven i lönevillkor, till det minsta Biskopar eller SuperIntendenter. Man skall finna, om man vill gifva sig mödan af en sådan uträkning, att detta väl uttänkta förslag, afmätt efter vår folkstock, förutsätter ingenting mindre än tillgången på vid pass lumpna tjugu till trettio millioner Riksdaler årligen, och dertill ett litet nätt antal af minst etthundratusen utsökt store män. En betydlig del af nationen, man ser det lätteligen, skulle derigenom komma att utgöras af barn och biskopar; ty det är ofelbart, med den ständiga tillsyn daningen af ett två års barn nödvändigt fordrar, (och hvilket, enligt författarens föreskrift, intet ögonblick finge lemnas åt sig sjelft) att en och samma person icke kunde på en gång bevaka fleres uppfostran, eller uppammande, som han ganska välbetänkt uttrycker sig. Den vidsträcktaste befattning, hvartill en sådan biskop eller superintendent synes möjligen kunna dela sig, vore då, att, sittande emellan tvenne vaggor, bestrida uppsynen öfver begge. Hvadan med lätthet också
