ämne; om det som med högsta egentlighet förtjenar namn af en riksförfattning — våra allmänna skolor?
Och Herr von Bilang sjelf, hvad nytt medel föreslår nu han i sin vishet till uppfostringsverkets upphjelpande ur dess jemmerliga vanhäfd? — Jo, allmänna skolor. Likväl, man måste tillstå det, med en stark förbättring emot de närvarande. Han vill för det första, att hvart gossbarn öfver hela riket, ifrån grefvens till torparens, må der uppfostras, och det redan ifrån första året af dess lefnad. Den andra hufvudpunkten af hans förslag innehåller, att alla barnen skola kalla hvarandra bröder, på det, tillägger han, att när de sedan i framtiden råka hvarandra, den ena i purpurn, den andra t. ex. vid plogen eller dragkärran, jemlikheten och den förtroliga vänskapen då redan ifrån barnåren må vara dem emellan stadfästad. Ifrån denna skola utesluter Herr von Bilang likväl alla flickebarn, emedan, säger han, de sedermera uppfostras af gossarna.
Nar man eftersinnar den gräseliga mängd skolmästare, som skulle fordras, att ända ifrån andra året handleda hela generationen af ett uppväxande folkslag, och hvilka således, enligt författarens uttryck, redan i barnkammarn, ja redan vid vaggan, skulle begynna utöfningen af deras kall,
